Att ta farväl gör ont, det vet vi allihopa. Kvarstår de minnen som är fångad för evigt i våra hjärtan, de värmer. I morse ringde min mamma, min plast/bonus/styvfar(kalla vad man vill kalla det för) hade stilla somnat in. Han fick cancer(sedan förra året) och allt gick långsamt bakåt. Nu sover han lugnt. Tårarna rullar nedför mina kinder och med blandade känslor tänker jag på min bonusfar, han finns inte längre men det är bra så. Han har haft ett bra liv. Om detta inte var nog fick vi höra…
