Varje gång när hon passerar det gamla torpet, som står öde och bistert i sin övervuxna trädgård, drabbas hon av ilningar, av rysningar som snart övergår till ren skräck. Det är som om hon var med när det fruktansvärda inträffade där. Men det var hon inte. Hon är helt säker. Men trots detta går hon runt på känslan att hon, innerst inne, sitter på den olösliga gåtans lösning, ja, att hon kan förklara varför allt hände. Och när hon sover om natten kommer hennes mamma till henne i drömmarna…